Mitt i sommaren

Så här mitt i sommaren brukar det kännas som att min trädgård tar en paus. Gräset växer inte lika fort, det värsta ogräset är bortrensat och häcken är nyklippt. Igår klippte jag gräs som var 15 cm och brännässlorna rensades ur rabatterna och häcken är oklippt. Jag tror jag har tagit paus men inte trädgården i år.

Tänk vilken fantastisk sommar det varit än så länge, varmt och soligt. Jag  jublade när regnet kom förra veckan. På jobbet hade jag till och med så smått börjat fråga brandmännen om de kanske kunde börja hjälpa till och vattna men som tur var löste det sig naturligt.

Jättepumpa tillsammans med Halloweenpumpa

Jättepumpa tillsammans med Halloweenpumpa

Jättepumpan växer och frodas och på fotot kan ni se hur den har fått sin plats invid en stor varm sten. Jag hade tyvärr ingen plats åt den så den fick bo i lite gammal kompost och uppgrävd gräsmatta som nu spettsas med gräsklipp och gullvatten. Jag har fått mina första ämnen på plantan men har så klart inte följt instuktionerna om att binda duk runt och pollinera. Tror att om jag ska vinna denna tävling så får jag nog rycka upp mig.

Det finns några platser kvar på trädgårdsresan så hör av er till Karin Östman om ni vill följa med den 10 augusti. Den här månaden har vi insperationskväll hos Annica och Patrik och Land har sin rikstäckande Öppen trädgård då det finns fina trädgårdar i vårt område att besöka.

Nu fortsätter vi njuta av den varma sommaren…

/Ordförande

Annonser

Våren som försvann

Tänk att vi för bara en månad sedan hade snödrivor och inte ett grönt strå och nu blommar hägg och syren. Det känns som vi hoppade över våren i år och gick direkt på sommar. De senaste veckornas värme gör att det nästan känns som juli.

Till min glädje så verkar det ha varit en mycket snäll vinter. Persikorna lever och frodas – de som jag var så bekymrad över i vintras när de låg tillplattade under snön. Ginkon som jag lämnade ute för att jag tyckte att den kunde få dö har också den överlevt. Det måste vara ett omen att jag ska ha kvar den lilla krabaten. I trädgårdslandet har både rädisor, spenat, potatis och rödbetor tittat upp. Purjolöken är stor och ståtlig för den glömde jag ute i höstas. Jag är som jag skrivit förut lite lat när det gäller min egen trädgård.

I grönskaslandet växer det så det knakar

I grönsakslandet växer det så det knakar

I torsdags när jag hämtade min jättepumpa i Själevad på växtmarknaden sa Carina till sonen att han skulle kissa i hinken som vi fick med och vattna varje dag. Jag kan nu säga att det ivrigt kissas i hinken och detta tror Jacob ska bli den vinnande faktorn i tävlingen om största pumpan. Lite kaxigt har jag planterat ut pumpan på friland direkt i hopp om att det ska gå bra. Hade dock lite svårt att hitta en plats där den kan få växa sina metrar fritt.

I juni så besöker vi Östanö skafferi i Noraström och har grönsaksvandring hos Eva Eriksson – jag hoppas vi ses!

Du har väl inte glömt att anmäla dig till sommarresan.

Ordförande

April – Nu spritter det i de gröna fingrarna!

Efter en mars i solens tecken – än fast värmen uteblivit – känner jag hur det spritter i kroppen och ideligen går jag och kikar efter husväggen för att se om det kommit något litet grönt. Tyvärr får jag nog vänta ett tag till.

Inomhus har solen gjort sitt, för odlingarna växer så det knakar. Basilikan har börjat på sitt tredje bladpar och ingefäran har börjat skjuta i sin kruka. Att odla ingefära kräver ett visst tålamod har jag lärt mig. Min kompis är nu två år och inköpt som vanlig ingefära på en matbutik. Om man sätter den med ungefär halva klumpen under jord, i ett extremt varmt fönster, helst med en svart kruka så gror den. Ingefära eller Zingiber officinale är en väldigt vacker växt, bladen är bambulika och blomman är speciell. Om man planterar den nu får man inte ge upp inom sex veckor, för så lång tid tar det minst innan man ser nått liv. På sommaren har jag den stående under änglatrumpeterna på altanen så att den får skugga. I år hoppas jag på att den blommar.

Ingefära

Ingefära

 

Daturan eller änglatrumpeten växer så det knakar i sitt hörn av huset tillsammans med fikonet. De som var på trädgårdsvandring hos mig förra sommaren kommer säkert ihåg att jag hade planterat en Ficus ’Desert King’ i ett väldigt varmt hörn. Jag hade tänkt ha den ute på friland för den här sorten av Fikon ska klara -16 till -18 grader enligt de som vet. Jag fegade dock ur efter den kalla sommaren och tog in den för förvaring i garaget. Till min förvåning stod den där med ett fikon på stammen i januari, så det var nog inte en så bra idé. Den har i vinter fått bo inne som krukväxt istället. Man kan ju inte lyckas med allt.

Datura och Ficus

Datura och Ficus

 

I april ser jag fram emot att få gå på föreläsningen om kompostering. Själv har jag en kompost som jag arbetar hela vintern, förutom de kallaste dagarna. Men det känns som det är en hel vetenskap det här med kompost och att man aldrig kan sluta lära sig. Det blir som ett kall när man väl börjat och man duttar och pysslar och har sig med den som det vore en gammal vän. Konstigt hur det kan bli.

Nu är det dags att skicka in sina vårtecken så ska vi lägga ut dem här på hemsidan. Och NI, ingen har ännu vunnit utmaningen om första vårlöken!

/Ordförande

Omplanteringen börjar och snön försvinner förhoppningsvis i år också – Mars.

Som alltid i slutet på februari när ljuset börjar komma tillbaka och temperaturen lättar något börjar jag känna hopp om livet. Årets jordsäckar köps in och stora ambitioner om årets odlingar målas upp. Alla frön är inköpta och i år med barnfokus så att lillkillen ska kunna odla lite själv. Såklart blir det inga krångliga saker eftersom resultat är det viktiga. Röda solrosor, slingerkrasse, rädisa, sockerärtor, rödbeta, och basilika står på menyn. Löken och tomaterna tänker jag köpa på trädgårdsmässan på torget. Jag är egentligen för lat för att odla och det mesta brukar fallera när omskolningen ska till, det är då latmoster kommer in och tänker att det går nog ändå. Det brukar det i och för sig göra men med inte allt för lyckat resultat.

Årets tema – matnyttigt – kommer att passa mig perfekt.

Tittar ut i trädgården och känner en viss skräck inför den stora snömängden. Mina känsliga kompisar där ute trivs säkert alldeles utmärkt under snötäcket men några är jag lite oroliga för. Mina persikor som klarade sig gott under förra vintern utan att jag gav dem någon kärlek alls på hösten blir nog lite skamfilade i år. Stampersikan ’Red Heaven’ som till min stora förvåning klarade sig bättre än min ’Frost’ – som är i buskform – i fjol, har fått grenar avbrutna i takras. ’Frost’ däremot är så begravd i snömassor att den bara är mos befarar jag.

 Persika Red Heaven

Såklart har jag inte klarat mig undan rådjuren. Ambitiöst hängde jag ut små säckar med människohår i träden i höstas vilket verkar fungera men glömde mina ny-ympade äppelträd. Föreningen anordnade ympningskurs förra våren med pomologen Eric Håkansson och som stolt ägare av tre stycken ’Gorbatjov’ hade jag börjat stamma upp dessa spön för att få hängande äpplen. ’Gorbatjov’ är en ”krypande” äppelsort som växer efter backen om man inte spaljerar eller på annat sätt binder upp den. Såklart har rådjuren knipsat av toppen på ett av spöna, så nu funderar jag på hur jag ska rädda situationen utan att få ett alltför fult äppelträd. Har du nått tips?

Nu ser jag framemot ett par hektiska veckor med omplanteringar och sticklingsförökning. Är det någon som vill tävla med mig om den första vårlöken? Skicka då in era bilder.

Ordförande